publicerad: 1977
SLUMMER slum4er, r. l. m. (Lind (1749) osv.) ((†) n. Sahlstedt (1757), Tullberg SvRättskr. 233 (1862)); best. slummern ((†) slumren Livijn 1: 137 (1817), NordRevy 1895, s. 50; ss. n. slumret).
Ordformer
(slumbr- 1682 (: slumbrachtigt, adv.)—1703 (: slumbrachtigt, adv.). slumer- 1739 (: slumeraktig)—1741 (: slumeraktig). slummer c. 1700 (: slummerachtig) osv. slumr- 1738 (: slumracktighet)—1749 (: slumracktig))
Etymologi
1) (†) motsv. SLUMRA 1: slarv l. vårdslöshet l. likgiltighet l. slöhet l. ouppmärksamhet; jfr 2 c. Lind (1749). Ofta åstadkommer et enda ögnablecks slummer en obotelig skada. Tessin Bref 1: 330 (1753). En näsduk för min lilla Flicka, / Hon (dvs. pigan) i sit slummer vräkte bort. Lenngren (SVS) 1: 8 (1775). Weste (1807).
2) motsv. SLUMRA 3; om handlingen l. förhållandet att slumra, sömn; utom i vitter stil numera bl. om lätt sömn (vanl. av kort varaktighet); äv. personifierat; jfr DVALA, sbst. 2, HALV-SÖMN. Falla i slummer (förr äv. en slummer). Lind (1749). Widegren (1788: Falla i en slummer). Livijn 1: 137 (1817; personifierat). Min Dotter! nu till hvilan gå / Och sök i slumrens famn en flygtig ro att finna. Stagnelius (SVS) 3: 161 (1822). Det var lätt för .. (min far) att vaka, ty han sov mycket litet — nästan aldrig efter midnatt — och endast i lätt slummer. Lagergren Minn. 3: 126 (1924). (Han) gled .. småningom helt stillsamt in i en välgörande slummer. Siwertz Pagoden 176 (1954). — jfr AFTON-, DÖDS-, HALV-, MIDDAGS-, MORGON-, SIESTA-, SKENDÖDS-SLUMMER. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i uttr. inte ha l. få en slummer i sina ögon, inte få en blund i ögonen, inte alls få sova; ta sig en slummer, ta sig en (tupp)lur. Jag har hela natten icke haft en slummer i mina ögon. Nordforss (1805). Meurman (1847: få). ÖoL (1852: Taga).
b) (†) i uttr. lång l. sjuklig slummer, om letargi; jfr SLUMMER-SJUKA. Haartman SciagrMorb. 310 (1781: Lång). Collin Ordl. (1847: Sjuklig; under sopor; i förslag).
c) (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl. (jfr SLUMRA 5); i sht förr äv. dels om sömnig l. slapp oföretagsamhet l. ouppmärksamhet l. slöhet o. d. (jfr 1), dels: ovisshet l. okunnighet (om ngt). De Pietistiska stridigheter (under 1700-talets förra hälft) väckte många (i Åbo med omnejd) ifrån et slummer man tilförene almänt låg uti. BtVLand 5: 210 (1764). I denna slummer (angående västra arméns företag i början av mars 1809) förblef man (i Sthm) till söndagsmårgon (den 12 mars). HT 1918, s. 183 (1809). Han går miste om alt genom sitt slummer. Weste FörslSAOB (c. 1815). Bristerna (i Tegnérs Frithiofs saga) ser jag nu mindre grofva, emedan de vid betraktandet blott röja en poetisk slummer. Törneros (SVS) 4: 76 (1826). Natjonalkänslan, som legat i långvarigt slummer, skall vakna upp en dag, ok mana fram fria ok friska männ. Tullberg SvRättskr. 233 (1862). Själen inom dig var sänkt i slummer. Bring Dante 196 (1905). — jfr SJÄLS-, SKAPAR-SLUMMER. — särsk.
α) motsv. SLUMRA 5 a α, om döden, ”dödens sömn”. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Oden) uppväcker en död vala. Motvillig vaknar hon upp ur sin långvariga slummer. Wisén Oden 33 (1873). jfr DÖDS-SLUMMER.
β) motsv. SLUMRA 5 b α, i fråga om naturens vila. Zetterstedt SvLappm. 1: 48 (1822). Stilla natten stundar / och sänker sig på sjö och strand, / och slår med slummer våg och fält och lundar. EGGeijer (1841) hos Marcus GeijerL 374. jfr VINTER-SLUMMER.
γ) (numera föga br.) i uttr. nicka in i slummer, om själen: falla i slummer, slumra till. Törneros (SVS) 1: III (1824).
Ssgr (i allm. till 2): SLUMMER-ARIA.
1) om aria i Aubers opera Den stumma från Portici, varunder den som tillägnas arian låtsas slumra; äv. allmännare, om musik(stycke) under vilket man lätt kan slumra till. Slummerarian ur Den stumma. Hedberg SvOperasång. 106 (1885). En riktig Wagner-opera är just ingen slummeraria. Lundström Jörgenb. 149 (1895).
-BILD. (numera bl. tillf.) bild (se bild, sbst.1 3) som man tycker sig se vid hypnagog hallucination (jfr -hallucination), hypnagog bild, inslumringsbild. Rydberg FilosFörel. 3: 239 (1878). —
-DRUCKEN, p. adj. (i vitter stil) sömndrucken; särsk. bildl.; jfr -tyngd. Snoilsky 2: 135 (1881; om skog). —
(2 c β) -DRÄKT. (i vitter stil) bildl., om naturens ”dräkt” då aftonen råder. Atterbom SDikt. 1: 133 (1813, 1837). —
-GIVANDE, p. adj. (i vitter stil) som framkallar slummer; sömngivande; jfr -väckande. Adlerbeth Æn. 133 (1804). Rydberg Myt. 1: 458 (1886; om dryck). —
-HALLUCINATION. (föga br.) sömninledande hallucination uppfattad ss. en bild l. en följd av bilder (jfr -bild), hypnagog hallucination, insomningshallucination. SDS 1901, nr 88, s. 2. —
-HÖLJD, p. adj. (i vitter stil) bildl., särsk. om känsla: oklart fattad, inte fullt medveten l. dyl. Wirsén NDikt. 178 (1880). —
-KUDDE. [jfr t. schlummerkissen] liten, lätt (o. tunn) kudde använd då man vill slumra en stund (t. ex. sova middag); äv. bildl.; jfr -täcke. Freja 1880, s. 2. GHT 1947, nr 47, s. 7 (bildl.). —
(2 c) -LIV. (i vitter stil) bildl.: liv tillbragt i slapp overksamhet l. vila o. d.; jfr -tillstånd. Snällp. 1848, nr 42, s. 1. —
-MATT. matt (se matt, adj.2 1) på grund av slummer; äv. bildl. (jfr slummer 2 c, särsk. c β). Dödlik sömn en blytung winge slår / Kring .. slummermatta ögonhår. Hagberg Shaksp. 1: 60 (1847). Hafvet .. drömmer slummermatt. Lindqvist RysslSång 1: 158 (1904). —
(2 c α) -ORT. (i vitter stil) plats där död person ligger l. legat. Den graf, som mottog Herran — Heligaste slummerorten! Rydberg Faust 290 (1875, 1878). —
-RO. (i vitter stil) ro som beror på rådande slummer; särsk. bildl., om ro som råder i naturen då den befinner sig i vila (jfr slummer 2 c β o. -stillhet). Risberg Dikt. 69 (1893). —
-SJUKA. [jfr t. schlummersucht] (†) om letargi; jfr slummer 2 b. Collin Ordl. (1847; under sopor). —
-STILLA. (i vitter stil) stilla på grund av rådande slummer; särsk. bildl. (jfr slummer 2 c). Söderberg Minne 20 (1899; om kyrkogård); jfr slummer 2 c α. —
-STÄMNING. (i vitter stil) särsk. bildl., om aftonstämning (jfr slummer 2 c β). Tavaststjerna Morg. 87 (1884). —
-SÅNG. [jfr t. schlummersang] jfr -visa. SAOL (1900). Popplarnas ändlösa slummersång. Jönsson Årsring. 53 (1927). —
-TILLSTÅND~02 l. ~20. tillstånd av slummer; särsk. bildl. (jfr slummer 2 c), om tillstånd av andlig overksamhet l. omedvetenhet o. d.; jfr -liv. Nyblæus RelUpps. 49 (1867, 1872; bildl.). —
-TUNG. (i vitter stil) sömntung, försänkt i tung sömn; jfr -tyngd. Snoilsky 2: 117 (1881; om skara människor). —
-TYNGD, p. adj. (i vitter stil) tyngd av (obetvinglig) slummer, sömntyngd; äv. bildl. (jfr slummer 2 c); jfr -drucken, -tung. Atterbom SDikt. 1: 276 (1837). Slummertyngda sinnen vakna. Karlfeldt UngdD 51 (1886). Rimfrostklädda stå björk och rönn, / slummertyngda i snön. Lindqvist FinLyr. 1: 39 (1926); jfr slummer 2 c β. —
-TYST. (i vitter stil) tyst (liksom) på grund av rådande slummer; äv. bildl., särsk. i fråga om stillhet i naturen (jfr slummer 2 c β); jfr -stilla. UrKorrCronholm 222 (1840; om natt). OoB 1892, s. 426 (om skog). —
(1) -VIS, adv. (†) på grund av slarv l. slöhet l. dyl., slarvigt l. slött l. dyl. Bergklint Vitt. 96 (1766). —
-VISA. [jfr t. schlummerlied] (i vitter stil) visa sjungen för att få ngn att slumra in, vaggvisa l. dyl.; särsk. bildl., i fråga om ljud från bäck o. d. (jfr slummer 2 c β); jfr -kväde, -sång. Ekelund Syn. 123 (1901). —
-VÄCKANDE, p. adj. (i vitter stil) som framkallar slummer; jfr -givande. Phosph. 1811, s. 226 (om sång).
1) (†) till 1: slarvig l. försumlig l. slarvigt tanklös l. likgiltig l. dyl.; äv. dels: som vilar på oriktig l. lös grund, slarvigt hopkommen l. dyl., dels: (slarvigt) slösaktig (jfr slumra 2). Sylvius Curtius 611 (1682; ss. adv.). Så weet gud och Liungarums försambling huru lamt och slumbrachtigt .. (prästen) undertiden förrättar gudzTiensten i Liungarum. VDAkt. 1703, nr 7. Afundzmannens obewijsliga, osanning och slummerachtiga angifande. Därs. 1708, nr 193. 2RARP 11: 408 (1739; om okunnighet). (Sv.) Slumrig, slumrachtig, (lat.) Oscitans, item, prodigus. Schenberg (1739); jfr 2. ÖoL (1852).
2) (numera bl. tillf.) till 2: sömnig, slö; äv.: som kännetecknas av l. liknar l. påminner om slummer. Swedberg Ordab. (1722). Ett slummeraktigt drömmande andeligt wäsende. Rudin 1Evigh. 1: 20 (1870, 1878).
Avledn.: slummeraktighet, r. l. f.
1) (†) till slummeraktig 1: slarv l. håglöshet l. försumlighet l. tanklöshet l. likgiltighet l. slapphet l. dyl.; jfr 2. Cavallin Herdam. 5: 407 (cit. fr. 1706). Håf-Rätterne böra .. hafwa inseende öfwer Under-Domarne .. ock ställa dem under Tiltal, .. när något af dem föröfwes af oförstånd, slummeracktighet, arghet eller penninge-giru. PH 1: 18 (1719). ÖoL (1852).
2) (numera bl. tillf.) till slummeraktig 2: benägenhet att (jämt o. samt) slumra in, (sjuklig) sömnlust l. dyl.; äv. bildl., i fråga om andlig slöhet l. overksamhet o. d. (jfr 1). Zetzell PVetA 1779, s. 19. Det fans personer som genom .. (pastor Simsons) predikan blifvit väckta ur sin andliga slummeraktighet. Lindblad MinnesblKäringö 35 (1910).
Spoiler title
Spoiler content