publicerad: 1978
SLYNG slyŋ4, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
(mindre br.) i fråga om väg: sväng, kurva. Blomberg Vallf. 55 (1926). Den asfalterade vägen vrider sig i vilda slyng upp till Cobenzl. Dens. Städ. 69 (1931).
![saob](/img/book_39.png)
Spoiler title
Spoiler content