SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1978  
SLÄGGA släg3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(förr äv. sleg(g)-. -a (-e) 1586 osv. -ia c. 1600—c. 1730)
Etymologi
[fsv. släggia; jfr nor. slegge; avledn. av SLÄGGA, sbst.]
slå l. bearbeta (ngt) med slägga; gm bearbetning med slägga framställa (ngt); ofta utan obj.; äv. i uttr. slägga på ngt, slå på ngt med slägga; i sht dels i fråga om smidesarbete, dels i fråga om bergborrning. Timer Mans Hustru telier Huit (dvs. vitt), / Smesz Mans Hustru Sleghiar (n)it. Visb. 2: 237 (c. 1600). Fram på backen (på skeppet) ser jag tvänne sotiga Cycloper, släggande på et smedie-städ, så at gnistorna rägna ned frå det röda järnet. Wallenberg (SVS) 1: 204 (1771). (Mynt-)Stämpelen släggas eller slås under Hejjaren så länge till dess den fullkomligen format sig efter sänket. VetAH 1820, s. 207. Man slog dubbelpost, d. v. s. 2 slogo på borrskallen och den tredje vände borren. Man gjorde ombyte, så i två dagar släggade man, men den tredje skötte man borren. Rallarminn. 180 (1949). — jfr UT-SLÄGGA. — särsk. mer l. mindre bildl.; förr möjl. äv. i uttr. slägga och slå ngt under sig, slå ngt under sig, tillskansa sig ngt. Nähr ther kommer någre främmande wahrur anthenn saalt eller annadtt, .. tå slägge (möjl. felaktigt för slagge) och slå the rijke och fornempste alt wnder sigh. PrivSvStäd. 3: 576 (1586). Knöppel Barb. 195 (1916).
Särsk. förb.: SLÄGGA IHOP10 04 l. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032, gm släggning förena (flera föremål); förr äv. i uttr. slägga ihop åt sig ngt, med släggande arbeta ihop ngt åt sig. Polhem Test. 98 (c. 1745). Hwar och en som släggat ihop åt sig ett mästarebref. Unge Minn. 11 (1835). —
SLÄGGA UT10 4. gm släggning smida l. tänja ut (ngt). Verelius 30 (1681). jfr utslägga.
Avledn.: SLÄGGARE, m. arbetare med uppgift att slägga; särsk. om biträde hos smed. Filsmeden, som för större filar .. alltid har en släggare till biträde. JernkA 1836, s. 199. I allmänhet användes (i gruvorna i Sv.) numera enmans-borrning, så att samma karl för både borren och släggan, men på somliga ställen begagnas också särskilda släggare. SvTidskr. 1873, s. 92. Då jag läst fram och konfirmerats, började jag i klensmedjan som släggare åt min far. Järnbruksminn. 42 (1952).
Spoiler title
Spoiler content