[sv. dial. slägfrid, slägfrö, sligefrö; jfr fd. sløkifritha (i ssgr, t. ex. sløkifrithu barn, frillobarn), slekæfrith (dan. o. nor. slegfred), frilla; jfr äv. lt. slegfred, av d. slegfred (se ovan); förra leden är identisk med SLÖKE,slyna, slampa, senare leden är bildad till roten FRILLA;formen sligefrö utgör ombildning av slägfrid med anslutning till FRÖ, sbst.1; med avs. på orsaken till växtens benämning se FRILLO-GRÄS.— Jfr SLIGEÖRT]
(†) växten Galium verum Lin., gulmåra; jfr FRILLO-GRÄS.Linné Sk. 272(1751: Sliefred; från Sövdeborg i Skåne). Schulthess(1885). — Anm. Den i nedan anförda källor förekommande ssgn slagfredsviv (med bet.: frilla) är möjl. lån från d. slegfredviv, frilla, varvid formen slag- torde vara felaktig för släg- l. bero på anslutning till SLAG, sbst.1 (jfr att ordet äv. i sv. dial. sammanställts med SLAGSMÅL;se Rietz 630(1866)). Afzelius Sag. 5: 79(1843). SKL(1850).
