SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1978  
SLÄGER slä4ger, sbst. pl.; förr äv. SLEGAR l. SLEGARE, sbst. pl. Anm. I nedanstående källa användes ordet i sg. släger (best. -n) om laddat rör i fyrboll. SvVapSÅ 1942—43, s. 12.
Ordformer
(slager 1630, pl. (möjl. felaktigt för släger). slegar, pl. 1565. slegare, pl. 1565. sleger (-eeg-) pl. 15641565. slegger, pl. 1565. släger, pl. 1561 osv.)
Etymologi
[ombildning av t. schläge, pl. av schlag, slag, sprängladdning i granat, mordslag m. m. (se SLAG, sbst.1), l. möjl. av en inte anträffad motsv. anv. av t. schläger, person som slår, slagverktyg o. d., avledn. av schlagen, slå (se SLÅ, v.)]
(förr) i pl., = MORD-SLAG 2; jfr SLAG, sbst.1 35. ArkliR 1561, avd. 8. Därs. 1564, avd. 43. Sedan Fyrvärkskulorne voro färdige gjorde, inslogos Slägerne uti dem och laddades med kulor och hagel, hvilka Släger, alt efter som fyrvärket brann, lossade sine skott. 2VittAH 3: 250 (1788, 1793; i skildring av förh. på E. XIV:s tid). Billmanson Vap. 282 (1882).
Spoiler title
Spoiler content