SLÄGGA släg3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. slägga; möjl. etymologiskt identiskt med SLÄGGA, v.1 (jfr med avs. på bet.-utvecklingen DÄNGA, v.)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gå tungt o. med långa steg; i den särsk. förb. slägga åstad10 04, gå åstad på sådant sätt. Sällberg Långv. 138 (1894).
