(i vissa trakter, vard.) slängig flicka, flicksnärta; äv.: vårdslös l. nonchalant flicka. Schultze Ordb. 4465(c. 1755; från Smål.). Det var en rask tös, villig med allt och ingen slänga. Knorring Ståndsp. 1: 116(1838). Gamla gubbar, som bli kära på ålderdomen och då alltid sökte opp någon ung oerfaren slänga. Wetterberg Selln. 56(1853). — jfr FLICK-SLÄNGA.
