SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1978  
SLÄNTA, sbst.2, f.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. slänta; till SLÄNTA, v.]
(†) ss. mer l. mindre nedsättande l. skämtsam beteckning för (ostadig) ung flicka, slyna; jfr SLÄNTA, v. 4, o. SLANTA, sbst.2 Det är rätt vackert att förnöta sin morgon med den der unga släntan. Gustaf III 3: 20 (1783).
Spoiler title
Spoiler content