SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1978  
SLÄNS, m.
Ordformer
(äv. -ens, -en(t)z)
Etymologi
[sv. dial. junker släns; jfr d. junker Slen(t)s, äv. enbart slen(t)s; sannol. av personnamnet SLENZ (SLENITZ), buret av landsknektsöversten Thomas l. Jürgen Slenz (i t. källor vanl. kallad junker Slenz) från Köln († 1500); jfr den i yngsta sv. rimkrönikan omnämnde jonkar slendtzs]
(†) i uttr. junker släns, ss. beteckning för (överdrivet) stolt l. högmodig l. högfärdig man l. yngling l. för man l. yngling som lever ett sysslolöst (herremans)liv, stundom: dagdrivare l. lätting l. odåga; jfr JUNKER 1 h. Arvidi 57 (1651: Junckerslentz). Jag endast rädder är, / At denna Juncker slens har kommi'na förnär. Palmfelt Molière 34 (1738; fr. orig.: le pendard). En stolt och högmodig menniskia (har) ofta blifvit kallad Junker Slenz. Dalin Hist. 2: 832 (1750). Möller (1807). — Anm. I vissa ä. ordböcker upptas ett ord släns (slens) l. slänser (slenser) med bet.: lätting l. lat (person) [sannol. utlöst ur uttr. junker släns]. Verelius 235 (1681). Schenberg (1739). Möller (1807). Hos Spegel (1712) o. Schultze Ordb. 4550 (c. 1755) upptas äv. ett ord släns (slens) med bet.: lättja o. d. [sannol. likaledes utlöst ur uttr. junker släns].
Spoiler title
Spoiler content