SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1978  
SLÄPPA, v.2 sup. -at (RP), p. pf. -t (LejonkDr.).
Ordformer
(slepp- 1556 (: sleppetagel). släff- i p. pf. 1689 (: släfft). släpp- 1636—1807 (: släppkedja))
Etymologi
[sv. dial. slipa, slepa (kortstaviga med grav accent); liksom mlt. slepen (varav gm lån t. schleppen) i avljudsförh. till fht. sleifen (se SLÄPA, v.1); ordet är i sv. sannol. (åtm. delvis) lån fr. mlt. l. t.; p. pf. släfft kan äv. uppfattas ss. hörande till SLÄPA, v.1 (jfr köfft (motsv. sv. dial. köfft), p. pf. av KÖPA). — Jfr SLÄPP, sbst.1]
(†)
I. i grundform i anv. där verbet icke har direkt förb. med refl. pron. (jfr II).
1) = SLÄPA, v.1 I 1; anträffat bl. dels i a o. b, dels i särsk. förb. o. ssgr.
a) = SLÄPA, v.1 I 1 d β. Psyche. .. Bor här (dvs. i Cupidos sköna palats) dät Fasediur i hwilkens gifftad käfft, / Såm hel olyksam spått, att Iag hijt worden släfft / Et liufligt Ände-slut! hwar ändas all min wåda! LejonkDr. 75 (1689).
b) = SLÄPA, v.1 I 1 j. Släppa Skepp, skier då, när det ena Skeppet gier en Cabbel åth den andra .. til at släpan fort med sigh. Rosenfeldt Tourville 114 (1698).
2) = SLÄPA, v.1 I 2. (Sv.) Släppa .. (dvs.) träla .. (t.) knechtische oder schwere Arbeit thun. Lind (1749). — Anm. till I 2. Möjl. är dock Släppa på ovan anförda ställe felaktigt för Släpa.
3) [efter motsv. anv. av t. schleifen] = SLÄPA, v.1 I 12; anträffat bl. i (mer l. mindre) pleonastisk förb. med rasera. (Krigskollegium har) låtit inlefwerera .. (en förteckning) öfwer Fästningarna i gemen .. (med förfrågan) huruwida en del af dem .. måtte kunna wara at rasera och släppa; eller och bibehålla. HC11H 15: 19 (1662).
II. i grundform i anv. där verbet har direkt förb. med refl. pron. (dvs. icke skiljs från detta gm ett adv. varmed verbet ingår (särsk.) förb.).
1) i förb. med prep. med, i uttr. släppa sig med ngn, = SLÄPA, v.1 II 2 a. Then sig i Skolar med barn släppa måste, han blifwer för olycksalig vtropat, eftersom han af them, jagh weth intet hwad, vphämta måste. Weise 306 (1697).
2) i förb. med prep. med, i uttr. släppa sig med ngt, = SLÄPA v.1 II 3. Cammarens embete ähr intet att släppa sigh medh någre bookehollares och fougders rächninger, uthan gjöra förslagh opå medlen och skaffa credijt. RP 6: 586 (1636). (Riksråden) hafve .. nog släppat och plågat sig med then tvistige saak, som uti Reffle är inrijtat. Därs. 8: 193 (1640).
Särsk. förb. (†; till I 1): SLÄPPA OMKRING. anträffat bl. bildl., med avs. på den egna kroppen, = släpa omkring 1 slutet. KKD 7: 75 (1704). —
SLÄPPA UT. till I 1 b: bogsera ut (fartyg). Serenius (1734, 1757; under afloat).
Ssgr (†; till I 1) A: SLÄPP-KEDJA. [jfr t. schleppkette] = släp-kedja a. Möller (1807). Anm. Möjl. är dock Släppkedja på ovan anförda ställe felaktigt för Släpkedja (vilket ord upptas hos Möller 1982 (1790)).
B: SLÄPPE-TAGEL. = släp-tagel. ArkliR 1556, avd. 1.
Spoiler title
Spoiler content