SLÖRA, f.; pl. -er (ÅngermDomb. (: slörrer)).
Etymologi
[sv. dial. slöra, värdelös l. föraktlig l. liderlig kvinna; jfr nor. dial. sløra, slarvig, lång, otäck kvinna; till sv. dial. slöra, vara slarvig l. oordentlig l. vårdslös resp. nor. dial. sløra, släpa, vara senfärdig l. slarvig m. m. (se SLÖRA, v.1)]
(†) om kringstrykande kvinna med slarvigt l. motbjudande l. skrämmande utseende. Iagh och .. min fadhers Leghe Pigha .. wore om affton åstadh och gaff Kalfuen dricka, så Möthe wij tuå slörrer, och de sadhe till dem kom och fölgh osz .. då suaradhe flickan till spöckien gudh beuara migh der ifrån .. Haddes och .. (legopigan) inför rätten, och sadhe att flickan, fölgde sigh (dvs. henne) inte Ener hon gaff kalfuen dricka, och icke heller sågh någen slörre Eller spöckie. ÅngermDomb. 23/8 1630, fol. 31.
SAOB
