SLÖRA slö3ra2 l. slœ3ra2, v.2 -ade; vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. slöjra, slöra; möjl. etymologiskt identiskt med nor. dial. sløra, släpa m. m. (o. med SLÖRA, v.1)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fånga (fisk) med drag. Det var roligare att slöra gäddor ute på ån (i Kristianstad än att fånga sutare). SvD 17/2 1924, Söndagsbil. s. 1.
SAOB
