[sv. dial. smals, n.; av t. schmalz (mht., fht. smalz), n., resp. lt. smalt (mlt. smalt), n., motsv. mnl. smout (nl. smout), n.; till SMÄLTA, v. — Jfr SMALT, sbst.2,SMALTFLADE,SMULT, sbst.2]
(†) gm smältning skirat ister, smult; äv. allmännare: fett. Smult, fett, smaltz. Linc.(1640; under liquamen). Står Blomstret wäl (i maj) thet är god Teken, / Ther effter kommer mycken Smalsz. IErici Colerus 1: 133(c. 1645). At göra sig Smaltz til Kåål. Tag nyslaktat Swijne-Ister, skär thet sönder och smält thet. Därs. 341. Klint(1906). — jfr FISKE-,MAJEN-, ÄGG-SMALTS.
