(smolt- i ssg 1936 (: smoltamadar, pl.; från södra Sv.). smult 1538 osv.)
Etymologi
[sv. dial. smolt, smult; jfr fd. smolt (d. smolt, smult), nor. smult, nor. dial. smolt, mlt. smolt, feng. smolt; i avljudsförh. till SMÄLTA, v., o. lt. smalt, t. schmalz (se SMALS)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht förr) om skirat (smält o. renat) djurfett (i sht svin- l. gåsister) använt i matlagning l. på bröd (i st. f. smör); jfr FLOTT, sbst.2 VarRerV 27(1538). Thet goda smultet som är så spisesamt at baka pannekakor och annat med. Broocman Hush. 3: 54(1736). Det är jämt (= alldeles) som smult, sa rättar-Pär, åt päron. Landsm. XI. 2: 25(1896; från Värml.); jfr SMULT-PÄRON.En kruka smult. Browallius SyndSkruk. 238(1937). Sirap kom också på brödet i stället för smör, men vanligen var det flott, som vi kallade smult. Wigforss Minn. 1: 25(1950; om förh. i slutet av 1800-talet). — jfr ISTER-SMULT.
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht förr): A: SMULT-GÅS. [sv. dial. smult(a)gås] brödskiva med påbrett smult; jfr smörgås. Klint(1906). Lieberath 15År 44(1935). —
