publicerad: 1979
SMEKING, m.; pl. -ar.
Etymologi
(†)
1) motsv. SMEK, sbst.1 2, SMEKA, v. 1, om person som (gärna) smeker l. kelar l. som man l. ngn (gärna) smeker l. kelar med; anträffat bl. i utvidgad l. bildl. anv. (delvis med anslutning till 2) om (inställsam l. lismande) person åtnjutande konungs l. furstlig persons gunst, gunstling, favorit (se d. o. 1); jfr SMEK-UNGE (1 o.) 2, SMEKLING. Sådana (som) .. de smekingar, som gamla svenska handlingar omtala .. äro de favoriter, som för 30 år sedan på detta stället (dvs. riddarhuset) .. afmålades. 2RARP 19: Bil. 101 (1755).
2) motsv. SMEK, sbst.1 3, SMEKA, v. 3: (inställsam) smickrare, lismare, skrymtare; jfr SMEK-UNGE 3. Schultze Ordb. 4603 (c. 1755).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content