publicerad: 1979
SMEK sme4k, sbst.1 (numera bl. använt i oböjd form i bet. 2 ss. historiskt binamn), i bet. 1 r. l. m., i bet. 2, 3 m.; best. (†) -en (PLGothus 1Utl. O 1 b (1609: hoffsmeken)); pl. (†) -ar (äv. att hänföra till sg. smeker, Schroderus Comenius 826 (1639: smekiar; i bet. 1)) l. -er (PErici Musæus 4: 68 b (1582; i bet. 2), CupVen. C 6 a (1669; i bet. 1; möjl. icke pl.)); äv. (numera knappast br.) SMEKER sme4ker, sbst.1 (numera bl. använt ss. appellativ i bet. 2, 3), m.; best. -n; pl. (†) -ar (Sahlstedt (1773); se äv. ovan). Anm. På angiven plats i nedan anförda källa förekommer (i position efter prep.) den numera obrukliga dat.-sg.-formen smekie. CupVen. A 3 a (1669).
Ordformer
(smeeck, ss. binamn c. 1540. smek (-ee-), ss. binamn 1559 osv. smek (-ee-), ss. appellativ 1609 (: hoffsmeken, sg. best.)—1793. smeker (-ee-), sg. 1587—1911. smeker, pl. 1582—1669 (möjl. sg.))
Etymologi
[fsv. smeek, smeker (i bet. 2); jfr nor. dial. smeik, fht. smeih; samhörigt med SMEKA, v.; med avs. på formen smeker jfr toker vid sidan av TOK m. fl. — Jfr SMEKING, SMEKLIG, SMEKLING]
1) (†) smekande klapp, smekning, smek (se SMEK, sbst.2 1); äv. bildl., om inställsam l. hycklande vänlighet l. taktiskt smicker l. fagert tal. Triphon medh Lögn och Lyst besweek, / Jonathan och hans Sönner, / Gaff them aff affwund en falsk smeek, / Som Werlden nu fast löner. Bullernæsius Lögn. f 6 b (1619). Icke allena Hoor .. vthan och all Elskogzkättia .. kyssar, (smekiar, famtagh) .. och skamlösa tanckar äre okyskheet. Schroderus Comenius 826 (1639). (Den orena kärlek) Som har upsatt sitt måhl, i wällust och i smeker. Skogekär Bärgbo Wen. 73 (c. 1650, 1680). Til huushålle wil meer än bara kyszer och smeker. CupVen. C 6 a (1669). Schultze Ordb. 4602 (c. 1755).
2) nedsättande, om slapp l. löjlig älskogskrank mansperson (som är lätt att dåra med kyssar o. smek); äv. i utvidgad anv., om alltför medgörlig l. slapp l. lättrogen l. enfaldig mansperson; utom ss. nedsättande binamn för konung Magnus Eriksson (1316—1374) numera knappast br.; jfr SMEKARE 1. Ther aff at .. (konung Magnus Eriksson) läät så bedragha sich (av konung Valdemar i Danmark), bleeff han kallat Smeeck. OPetri Kr. 133 (c. 1540). The som .. lata thet onda öffuerwinna sigh, the äro rätte Smeker, medhan the läta så snart ondskona slå sigh omkull. PErici Musæus 4: 68 b (1582). Begabba Folck, och af en klook / Man, gör' en Narr, en älskogs took, / En Man af alfwar, til en Smeek, / Thet war tin (dvs. Astrilds) största lust och leek. Stiernhielm Harm. 53 (1668). (Magnus Eriksson) har genom tiderna fått bära öknamnet Magnus Smek, som hans fiender bland stormännen gav honom. Moberg SvH 1: 175 (1970).
3) (numera knappast br.) lismare l. krypare l. hycklare l. smickrare l. (lismande) snyltgäst l. skvallerbytta o. d.; jfr SMEKARE 2. (Sv.) Smeeker (lat.) Assentator, adulator, parasitus .. Blandiloquus. Helsingius (1587). Smeker .. (dvs.) En skrymtare, smikrare, matliugare, trappsopare, sqwallerbytta. Schultze Ordb. 4602 (c. 1755). Så snart han (dvs. den rike) tar sin sked och bordets kanna rör, / En lömsk och torftig Smek sig kyssande inställer. Bellman Gell. 86 (1793). LoW (1911; ss. appellativ utan närmare angiven bet.); möjl. till 2. jfr HOV-SMEK.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content