[sv. dial. smick, m., smäll, stryk; jfr nor. (dial.) smikk, m., smäll, slag; vbalsbst. till SMICKA, v.2]
(†) slag l. hugg; äv.: smällande l. smäll. När såsom de (dvs. hertig Karls utsända folk) redo utaf by, / Sågo de elden opp i sky, / Som utaf deras (dvs. kungens mäns) böszor gick: / Det war ändå en wärre smick. Carl IX Rimchr. 14(c. 1600). Smikk (dvs.) .. Slag, hugg. Schultze Ordb. 4606(c. 1755).
