SMORIG smω3rig2, adj. -are.
Etymologi
[sv. dial. smorig; till den form av stammen i SMÖRJA, v., som föreligger i ipf. smorde, sup. smort o. p. pf. smord. — Jfr SMORNAD, SMORNING]
(i sht i vissa trakter) smörjig, nedsmord. Lagerkvist Motiv 32 (1914; om axlar o. hjul på järnvägsvagn). De tjocka fingrarna verkade alltid svarta och smoriga som om han hade eldat i en ässja och hamrat ut vinkeljärn och lieblad. Vi 1955, nr 41, s. 11.
