SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMORNING smω3rniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. smorning, smurning; jfr fvn. smurning (nor., nor. dial. smurning); till SMÖRJA, v.; jfr med avs. på bildning SMORIG]
om handlingen att smörja, smörjning; vanl. konkret: (av fett l. dyl. bestående) smörja l. smörjmedel (i sht om sådant smörjmedel för insmörjning av skodon o. d.); äv. i uttr. norsk smorning, om (skosmörja innehållande) tran. Helsingius Ee 6 b (1587; konkret). Störste delen (av talgen o. istret blir) anten brukad til Lius, eller twåhl, eller smorning. Broman Glys. 3: 218 (c. 1730). DN(A) 1933, nr 293, s. 7 (om skosmörja). Grundström Pirak NomadLiv 107 (1933: norsk smorning; om tran för insmörjning av skinn). Lindroth Gruvbrytn. 1: 129 (1955; abstr.). — jfr PÅ-SMORNING.
Spoiler title
Spoiler content