(smuga (-gh-) 1582 osv. smuggor, pl. 1774. smugu (-gh-) 1547 (efter prep.), c. 1635—1684)
Etymologi
[fsv. smugha, sv. dial. smuga, smoga, smuggu; jfr d. smuge, fvn. smuga (nor. dial. smoga); i avljudsförh. till SMYGA, v.1 — Jfr SMUG]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) smyghål l. kryphål l. hörn l. undangömd vrå (utgörande gömställe) o. d.; särsk.: trång gång l. passage mellan hus l. väggar o. d., smyg (förr äv.: smal gata, gränd). 2SthmTb. 1: 243(1547). En trång och smaal gata, smuga. Linc.(1640; under angiportus). (När Simsons hår klippts av) the Philister strax fram vr smugan sprungo; / The läste ben och arm i block, och (osv.). Kolmodin QvSp. 1: 304(1732). Smuga der willebråd döljer sig för hundarna. Nordforss(1805). Manbyggnaderna stodo så tätt till varandra, att ”smugan” stundom icke ens lämnade utrymme för gångtrafik. Smeds Malaxb. 340(1935). — jfr ORM-,SVIN-SMUGA.
