SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMUTTA, sbst.3, f. l. r.
Etymologi
[efter d. -smutte (ss. senare led i ssgr betecknande fåglar); till smutte (se SMUTTA, v.1)]
ss. benämning på fågel som (vimsigt) kilar ut l. in i hål o. d.; anträffat bl. ss. senare led i ssgn GRÄS-SMUTTA.
Spoiler title
Spoiler content