SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMUTTA smut3a2, v.1 -ade.
Etymologi
[sv. dial. smutta; jfr d. dial. smutte; möjl. samhörigt med nor. dial. smota, sticka in, smyta, smyga, smøyta, dra sig tillbaka o. gömma sig, o. till en stam utgörande växelform till stammen i SMYGA, v.1 — Jfr SMUSSLA, SMUTT, sbst.1, SMUTTA, sbst.3]
(i vissa trakter) (obemärkt) smita l. kila; i de särsk. förb. smutta in10 4, (obemärkt) smita l. kila in (ngnstädes), smutta ut10 4, (obemärkt) smita l. kila ut. Fries Grönl. 4 (1872: in). Slynålderns snärtor .. smutta in till Oskar Berg för att hängifva sig åt vilda utsväfningar i smörbakelser. Levertin Småmynt 132 (1883). Bara att se en .. (stenskvätta) hoppa på marken eller smutta in under sin bro. Larsson Hemmab. 107 (1916). Sent en kväll .. hade de .. smuttat ut. Serner Birck 146 (1917).
Spoiler title
Spoiler content