SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMYGE, n.; pl. -en.
Etymologi
[till SMYGA, v.1]
(†) smyg (se SMYG, sbst.2 1). Lind (1749). (Räven) wet, då det så bär till, att utsöka och bereda sig iden, af ett ganska widlyftigt omfång, med många utgrenade gångar och smygen. NVexjöBl. 1847, nr 17, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content