publicerad: 1979
SMYGE, n.; pl. -en.
Etymologi
(†) smyg (se SMYG, sbst.2 1). Lind (1749). (Räven) wet, då det så bär till, att utsöka och bereda sig iden, af ett ganska widlyftigt omfång, med många utgrenade gångar och smygen. NVexjöBl. 1847, nr 17, s. 2.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content