SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMYGA smy3ga2, v.2 -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[till SMYG, sbst.2]
(numera föga br.) med avs. på gjutmodell l. bräda o. d.: förse med sned kant (för att modellen lättare skall kunna utdragas ur formen resp. för att åstadkomma önskad passning o. d.), fasa (se FASA, v.1). Almroth Karmarsch 91 (1838; i p. pf., om modeller till gjutgods). Ofta är det icke tillräckligt att foga bräderna ... Man plägar derföre smyga (fasa) eller spånta bräder och plank, äfven klenare bjelkar. Rothstein Byggn. 460 (1859). Längdsprickorna (i göten) äro sällsyntast; de uppkomma derigenom, att de båda kokillhalfvorna antingen ej äro tillräckligt smygda eller hafva några större gropar. JernkA 1863, s. 214. Schulthess (1885).
Spoiler title
Spoiler content