[fsv. smahet; liksom ä. d. smaahed av mlt. smāhēit, f., till smā, obetydlig, föraktlig (se SMÅ, adj.)]
(†) hån, förakt, skymf(ande), smälek. Ändoch .. (Kristus) for werldene war j stoor småheet och forachtilse, så war han doch for gudhi j stoora äro. OPetri 2: 227(1528). (B. v. Mehlen har skymfat) oss och wort gode rycte, mett stoor Småhett, som en Heijloss böszwict (dvs. skurk). G1R 11: 347(1537). (B. v. Mehlen) haffuer mett håån och småheet forlastett (dvs. bespottat) wår äre och godhe rycte. Därs. 350. Ihre(1769).
SAOB
