SMÄLTA smäl3ta2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på sköt (se SKÖT, sbst.2): ögla i ändan av storteln (för fastgöring vid lina l. annan sköt o. d.); äv. om tågända vari skötflöte fästes; jfr SMÄLT, sbst.4 Arwidsson Strömm. 10 (1913; från Hälsingl.). I de tre meter långa repändarna, de s. k. smältorna mitt på varje (sill-)garn bindes ett läte för att hålla garnen uppe. 2SvKulturb. 11—12: 314 (1938; från Öl.).
Ssg (i sht förr, i vissa trakter, bygdemålsfärgat. Anm. Nedanstående ssg kan äv. hänföras till smält, sbst.4): SMÄLT-STEN. sten använd ss. sänke o. placerad i småteln mittemot smälta. Fatab. 1914, s. 37.
