publicerad: 1976
SKÖT ʃø4t, sbst.2, r. l. m. (Möller (1790) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) n. (ÅngermDomb. 18/7 1642, fol. 198, osv.); best. -en resp. -et; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. sköte, Brahe Oec. 100 (c. 1620; uppl. 1971) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. sköte l. sköta, G1R 13: 2 (1540), Sundelius NorrköpMinne 673 (1798)) resp. = (Topelius Fält. 4: 28 (1864) osv.); l. SKÖTE ʃø3te2, sbst.1, r. l. m. (HammarkDomb. 18/5 1596 osv.) l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) n. (RA I. 1: 248 (1539: skötet, sg. best.; möjl. att hänföra till sg. sköt), 3SthmTb. 2: 141 (1597) osv.); best. -en resp. -et; pl. -ar (se ovan) ((†) -er (se ovan)) resp. -en (3SthmTb. 2: 141 (1597) osv.) l. = (Benzelius Anecd. 30 (1713) osv.); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKÖTA ʃø3ta2, r. l. f. l. m.; best. -an; pl. -or (BoupptSthm 1669, s. 165, osv.) l. -ar (se ovan) ((†) -er (se ovan)).
Ordformer
(förr äv. schiö-, schö-, siö-, skiö(ö)-, skjö-, sköö-. -t 1642 osv. -ta 1634 osv. -tar, pl. c. 1620 osv. -te (-the) 1596 osv. -ter, pl. 1540—1798. -tet, sg. best. 1539 osv. -tta 1554—1624. -tte 1585 (: Skötte garn), 1634—1639. -tör, pl. 1588)
Etymologi
[fsv. sköt, n., sköte, m. o. n., sköta, f., sv. dial. sköt, sköte, sköta; samhörigt (delvis möjl. etymologiskt identiskt) med SKÖTE, sbst.4; sannol. med tanke på att garnen ofta skarvas ihop till större längder (jfr SKÖT, sbst.3); jfr äv. fvn. skauti, fyrkantigt tygstycke. — Jfr SKÖTAN]
fisk. (på ostkusten, ned till Kalmarsund, o. i Finl. använd benämning på) finmaskigt, större fisknät (av relativt stort djup) för fångst av strömming (äv. skarpsill o. siklöja), använt ss. sätt- l. drivgarn (samt oftast försett med sänken o. flöten). RA I. 1: 248 (1539). En Dräng binder 1 Aln Sköta af 300 Masker, om Ottan, och 1 Aln om Qwällen. Rålamb 13: 52 (1690). (Siklöjor kunna fångas) endast med not eller trång nät som siötar. Broman Glys. 3: 584 (c. 1740). Hwaszbuken fångas med not och sköten. UpprFiskaren 20 (1847). Jag hade tre varp skötar ute om onsdagsnatten och fick aldrig en fena (dvs. en enda strömming). Strindberg SvÖ 1: 121 (1882). Ett ”sköt” är omkring 20 famnar långt ock vanligen 8—10, sällan 15 alnar djupt. Landsm. 1926, s. 14. SFS 1950, s. 1223. — jfr DJUP-, FISK-, KLABB-, KROK-, LÖJ-, NY-, RAK-, RÄT-, SILL-, SILLGARNS-, SMÅ-, STOR-, STRÖMMINGS-SKÖT o. ENKEL-SKÖTA. — särsk. (i vissa trakter) övergående till att beteckna (den varierande) längden av en (tänkt) sköt, skötlängd. Med en sköta menas .. i stor utsträckning själva längden, c:a 27 m., av en kort (äldre) sköta. Arwidsson Strömm. 10 (1913). Ett langn motsvarade förut (i Söderhamns skärgård) tvenne halvskötar, var och en 32 m. lång, eller en hel sköta, som ej var annat än tvenne skilda (halv)skötar, tänkta som enhet. Därs. 22.
Ssgr (fisk., i fråga om förh. på ostkusten, ned till Kalmarsund, o. i Finl.): A: SKÖT-BOD. bod (se bod, sbst.1 2) för förvaring av (bl. a.) skötar. UpplFmT 29—32: 302 (1917). —
-BOJ. boj (se boj, sbst.1) som håller l. utmärker en utlagd sköt l. utlagda skötar; jfr -flöte, -vakare. Reuter DiktLandStrand 105 (1934). —
-BREDSLA, r.; best. -an; pl. -or. [senare leden motsv. fsv. bredsla, till BREDA, v.] = -breda. Fatab. 1945, s. 184. —
-BRÄDA. [sv. dial. skötbräda] torkställning för skötar; jfr -gista, -ställning. Barthel Ramsöpojk. 7 (1928). —
-BYGGARE. (sköt- 1943 osv. sköta- 1798) person som (yrkesmässigt) tillverkar l. lagar skötar. Sundelius NorrköpMinne 449 (1798). —
-BÅT. (sköt- 1636 osv. sköte- 1546—1667) båt (vanl. öppen, bred, kölad, spetsgattad roddbåt med två par åror l. mindre segelbåt, ofta med råsegel) för skötfiske. SkeppsgR 1546. Det var en vanlig mindre skötbåt .. förande blott ett sprisegel och klyfvare. Topelius Fält. 4: 30 (1864). (Vid Huvudskär) samlas .. om höstarne hundratal af skötbåtar, öppna ekor förande ett råsegel utan fock. Strindberg SvFolk. 1: 146 (1881). Skötbåtar äro större öppna, i båda ändar spetsiga, ganska breda och kölade båtar. Fatab. 1914, s. 49.
-rodd. (†) (fiskerätt vid) fiskeplats för skötfiske; jfr sköt-rodd 2. ÅngermDomb. 3/8 1646, fol. 17.
-DUBB. (-dobb 1924—1926) (i Norrl., bygdemålsfärgat) jfr dubb, sbst.2, o. -flöte, -vakare. Västerb. 1924—25, s. 365. —
-FISKARE. (sköt- 1560 osv. sköte- 1558) fiskare som (yrkesmässigt) bedriver skötfiske. G1R 28: 474 (1558). —
-FISKE. (sköt- 1640 osv. sköte- 1726. sköto- 1660) medelst (en sköt l.) skötar bedrivet fiske. Murenius AV 26 (1640). Ekman NorrlJakt 331 (1910).
-FLÖTE. flöte (se flöte, sbst.2 2 a) på l. till sköt; jfr -boj, -dubb, -klabb, -kobbe, -lätte, -märke, -vakare. FinEtnogrAtl. 24 (1905). —
-GARN. (sköt- 1897 osv. sköte- 1581—1585)
-GREN. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i skildring av ä. förh.) = -klyva. Arwidsson Strömm. 55 (1913; från Hälsingl.). —
-KLYVA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klyka (se d. o. 2) för upphängning av skötar (vid bindning l. lagning); jfr klyva, sbst. 2, o. -gren, -tjuga. Arwidsson Strömm. 55 (1913). —
-KNEKT, sbst.1 (sbst.2, se sköt, sbst.4 ssgr). (†) om person som i underordnad ställning deltar i skötfiske. Dalin Vitt. 4: 443 (1748). —
-KOBBE. [sv. dial. skötkåbb, skötkubba] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr kobbe 1 o. -flöte. FinEtnogrAtl. 24 (1905: skötkobba). —
-KOJA. [sv. dial. (Finl.) skötkoja] (i sht förr) koja vari skötfiskare bo under skötfisketiden. FolklEtnSt. 4: 180 (1931). —
-LAG. (sköt- 1928 osv. sköte- 1645) fiskelag för bedrivande av skötfiske; förr äv. i uttr. ha skötelag tillhopa, utgöra ett skötlag. ÅngermDomb. 1645, fol. 17 (: hade). Barthel Ramsöpojk. 22 (1928). —
-LAGN. (sköte- 1713) (i vissa trakter) lagn (se d. o. 3) av skötar; jfr -längd, -rad. Broman Glys. 1: 356 (1713: Siötelagnet, sg. best.). —
-LINA. (sköt- 1915 osv. sköte- 1642) lina (se lina, sbst.1 c) använd (ss. teln l. draglina l. förankringslina o. d.) till en sköt l. skötar. ÅngermDomb. 15/7 1642, fol. 195. —
-LÄGG, n. [jfr sv. dial. (Finl.) skötlägga, skötrad, skötplats] (i sht i vissa trakter) skötrad. VFl. 1916, s. 11. —
-LÄGGARE. [sv. dial. (Finl.) skötläggare] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) person som lägger ut skötar, skötfiskare. Murenius AV 244 (1651). —
Ssg: skötläggnings-ställe. ställe för utläggning av skötar, skötplats; jfr skötsättnings-plats. Enholm Anm. 1: 33 (1753). —
-LÄNGD. längd (se d. o. 7) av skötar; äv. dels om sköts längd (se d. o. 1) l. om sköt, dels övergående i anv. ss. måttsord, om viss (varierande) längd (se d. o. 1); jfr -lagn. Ekman NorrlJakt 331 (1910). (Vid Sörfjärden i Hälsingl.) läggas 18—20 skötlängder i en slänga. Arwidsson Strömm. 20 (1913). Därs. 21 (äv. ss. måttsord). —
-LÄTTE. [sv. dial. (Finl.) skötläte, skötlete] (i sht i vissa trakter) jfr -flöte. TurÅ 1927, s. 298 (från Södermanl.). —
-MATTA. om matta för bärning av skötar från skötbredan till stranden; jfr -rya. Fatab. 1945, s. 183. —
-MÄRKE. [sv. dial. skötmärke] jfr märke, sbst.1 1 a, o. -flöte, -vakare. Engström Bouppt. 44 (1930). —
-PLATS. fiskeplats brukad till skötfiske; jfr -fiske-ställe, -grund, -grynna, -läggningsställe. Sparre AlFåg. 21 (1916). —
-RAD. (sköt- 1913 osv. sköte- 1712) rad av skötar (som äro förenade l. utgöra en enhet); jfr -lagn, -lägg, -längd, -varpa. Lychnos 1950—51, s. 190 (1712). —
-RODD.
2) om fiskevatten l. fiskeplats där ngn har rätt till skötfiske; jfr -båtsrodd. ÅngermDomb. 25/10 1641, fol. 173. —
-RYA. (i vissa trakter) rya (se rya, sbst.4 1) använd ss. skötmatta. Sylwan Ryor 38 (cit. fr. c. 1750). —
-SKARV. skarv (se skarv, sbst.3 2) mellan sammanfogade skötar (i en skötrad). Arwidsson Strömm. 26 (1913). —
-STRÄNG. om själva sköten l. skötlängden (utan telnar o. övriga tillbehör); äv. om skötlina. Enholm Anm. 1: 30 (1753; om skötlina). Arwidsson Strömm. 11 (1913; från Hälsingl.). —
-STRÖMMING. strömming fångad med sköt(ar). BoupptSthm 1680, s. 378 b, Bil. (1679). —
-STÄLLNING. ställning för torkning (l. bindning) av skötar; jfr -bräda, -gista. Ek Gräns. 25 (1918). —
-SÄTTNING, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6224) skötutsättning; äv. dels närmande sig bet.: skötfiske, dels konkret, om skötsättningsplats l. om skötlängd. Skiärebygden .. hafwa lijten eller altzingen åker, .. doch är så mycket ymnigare af Fiskerijer i Sallt-siön, medh Skiöt-sättningh, Ide-bäckar (osv.). SvSaml. 3—6: 144 (i handl. fr. 1690). Sparre PlåtM 199 (1914). TurÅ 1927, s. 297 (om skötlängd). Fatab. 1929, s. 131 (i pl., om skötsättningsplatser).
-TJUGA. (-kyfwa 1634) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vid bindning av skötar använd ställning på vilken de färdigbundna delarna av skötarna upphängas; jfr -klyva o. nät-tjuga. Rhezelius (1634) i Fatab. 1930, s. 18 (uppgivet ss. brukat på Öl. o. i Smål.). —
-VAKARE. vakare för markering av utsatt(a) sköt(ar); jfr -boj, -dubb, -flöte, -märke, -våle. Strindberg Hems. 8 (1887). —
-VARPA. rad av utsatta, sammanfogade skötar som äro förankrade i ena ändan l. båda ändar; jfr -längd, -rad. Enholm Anm. 1: 30 (1753). —
-VÅLE, äv. -VÅLA, förr äv. -VÅRDE. våle (vakare) på l. för sköt; jfr -flöte, -vakare. Broman Glys. 3: 498 (c. 1740; Siöt-wålan, sg. best.).
B (†): SKÖTA-BYGGARE, -SLINGA, se A.
C (†): SKÖTE-BÅT, -FISKARE, -FISKE, -GARN, -LAG, -LAGN, -LINA, -RAD, se A.
D (†): SKÖTO-FISKE, se A.
Avledn.: SKÖTA, v.1, -eri (Murenius). (†)
Spoiler title
Spoiler content