publicerad: 1980
SMÄRGLA smær3jla2, äv. -ær3g- (sme`rgla (gh) Weste), äv. (numera föga br.) SMIRGLA smir3-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -ING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(smirgl- 1754—1818, 1867 (: Afsmirgla; angivet ss. ”gammal svenska”). smärgl- (-e-) 1782 osv.)
Etymologi
1) slipa l. putsa (ngt) med (redskap o. d. vars slipmedel utgörs av) smärgel; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, dels om enskild omgång l. särskilt slag av smärglande, dels om resultatet. Dædalus 1937, s. 99 (cit. fr. 1754). Smerglingen syns ej för rost. Weste FörslSAOB (c. 1815). För vissa gröfre smerglingar användes sistnämnde skifva (dvs. en träskiva klädd med läder, indränkt med lim o. rullad i pulveriserad smärgel) i det skick den efter torkningen befinnes, men då finare smergling derå skall verkställas, öfverfares skifvan med vaxblandad smergel. JernkA 1846, s. 309. Tillklippssax .. av handsmitt, smärglat stål. KatalÅhlénHolm 37: 148 (1916). Filning erfordras inte. Sågen kan lämpligen smärglas. SvByggkatal. 1955, s. 124. jfr AV-, IN-, PÅ-, RÄT-SMÄRGLA o. RAKKNIVS-SMÄRGLING.
2) (numera föga br.) i p. pf., i adjektivisk anv.: försedd med beläggning av pulveriserad smärgel. (Slipningen av föremål avsedda att galvaniseras) utföres först med snabbt roterande träskifvor, klädda med smärgladt läder. 2UB 3: 365 (1897). Därs. 6: 205 (1904).
Särsk. förb. (till 1): SMÄRGLA AV10 4. gm smärgling bortta (ojämnheter o. d.); gm smärgling bortta ojämnheter o. d. från (ngt). SAOB A 552 (1895). jfr avsmärgla.
Ssgr (till 1): A (jfr smärgel ssgr): SMÄRGEL-RUM. (numera bl. tillf.) i verkstad: rum där smärgling utförs, sliprum. SD 1892, nr 185, s. 1.
Avledn. (till 1): SMÄRGLARE, m. [jfr t. schmirgler] person som (yrkesmässigt) smärglar. Almquist Häls. 602 (1896).
Ssg: smärglar- l. smärglare-verkstad. verkstad där smärgling utförs. BesökHusqvarnaVelFabr. 8 (1913). —
SMÄRGLERI (ss. ssgsförled10 3), n. handlingen att smärgla; ss. ssgsförled.
Spoiler title
Spoiler content