SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SMÄRGEL smær3jel2, äv. -ær3g-, äv.40 (sme`rgel (gh) Weste), äv. (numera föga br.) SMIRGEL smir3- osv. (smi`rgel Weste), r. l. m.; best. -geln (Bromell Berg. 64 (1730) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -gelen (Rinman JärnH 31 (1782) osv.) ((†) -glen Sahlstedt (1773), Widegren (1788)).
Ordformer
(schmergel 1815. schmirgel 1815. smerel- i ssg c. 1650 (: Smerelsteen). smerill 1639. smerl- i ssg 1611 (: Smerlsten)c. 1613 (: Smerlsten). smirgel (-ll) 16241917. smirghil 1587. smärgel (smer-, -ll) 1554 (: Smergel stenn), 1569 osv. smärgil 1762)
Etymologi
[fsv. smiril; liksom d. smergel av t. schmirgel, schmergel, av it. smeriglio, av en avledn. till ett nygr. σμερί av gr. σμύρις, σμίρις, möjl. till samma ie. rot som SMÖR. — Jfr SMÄRGLA]
kornig o. oren (med magnetit, järnglans o. kvarts m. m. uppblandad) icke kristalliserad korund som (på grund av sin hårdhet) används ss. slipmedel (förr äv. om en vid skärning av glas använd diamantglänsande varietet av korund, diamantspat); äv. i utvidgad anv., om ämne med likartat utseende l. användning (särsk. om en ss. slipmedel använd blandning av järnglans o. kvarts). TullbSthm 18/6 1569. Glaaset har Crystals lijkheet, men icke hårdheet: Thet skärs medh Smerill. Schroderus Comenius 93 (1639). Smergel .. är en fattig och hård Järnmalm, grå, gulaktig äfven svart ... Jag har en gång sett et parti mycket hård Kopparslagg under namn af Smergel. Retzius Min. 337 (1795). Merendels är det som teckniskt får namn af smergel en fin blandning af jernglans (naturlig jernoxid) med qvarts. Almroth Karmarsch 463 (1839). Med smirgel betecknas en naturlig blandning av korund och magnetisk järnmalm, i vilken även förekommer järnglans samt kvarts och silikatmineral. Frosterus Min. 96 (1917). Använd (vid knivskurning) en stor kork, doppad först i vatten och sedan i pulvriserad smärgel, och gnid bladet med detta. Key Hemv. 75 (1939). — jfr BRYNSTENS-, GRANAT-, SLAM-, SLIP-SMÄRGEL.
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till smärgla): SMÄRGEL-BRYNE. tekn. bryne av smärgel (l. med beläggning av pulveriserad smärgel). GHT 1895, nr 296 B, s. 2.
-DAMM. finpulveriserad smärgel; särsk. sådan som under arbete avnöts från smärgelskiva o. d.; jfr -mjöl. TT 1875, s. 135.
-DUK. [jfr t. schmirgeltuch] vid slipning o. d. använd duk belagd med ett av lim o. d. fasthållet ytlager av pulveriserad smärgel; äv. i utvidgad anv., om likartad duk belagd med annat slipmedel; jfr -tyg o. poler-duk, slip-duk. Eneberg Karmarsch 2: 543 (1861). MeyerVarulex. (1952; äv. om duk belagd med karborundum).
-DYNA. (förr) med pulveriserad smärgel fylld dyna i vilken man stack in synålar för att dessa skulle bli glättade; äv. i utvidgad anv., om en på likartat sätt använd dyna med annan fyllning. Freja 1873, s. 163 (fylld med järnfilspån). Berndtson (1880).
-FIL. tekn. fil av smärgel. Nyblæus Fotogr. 49 (1874).
-FRÄS. (förr) fräs vars skärande ytor var belagda med pulveriserad smärgel. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 10 (1881).
-GUMMI. tekn. för putsning av skrovliga l. rostiga metallytor avsedd skiva o. d. bestående av en blandning av kautschuk l. faktis o. pulveriserad smärgel. VaruhbTulltaxa 1: 228 (1931).
-KLOPPA. [jfr t. schmirgelkluppe] tekn. för putsning av roterande cylindriskt arbetsstycke avsett redskap bestående av två med pulveriserad smärgel belagda trästycken som kläms samman kring arbetsstycket. Almroth Karmarsch 465 (1839).
-KORN. korn av smärgel. Carlström Spinnm. 72 (1832).
-MASKIN. (numera bl. mera tillf.) = -slipmaskin. TT 1878, s. 106.
-MASSA. (i fackspr.) för tillverkning av smärgelskivor o. d. använd massa vari smärgel ingår. JernkA 1869, s. 177.
-MJÖL. (†) smärgelpulver l. smärgeldamm. Åstrand 2: 281 (1855; använt på smärgelpapper). TT 1888, s. 93 (uppkommet vid hantering av smärgel).
-PAPPER. [jfr t. schmirgelpapier] vid slipning o. d. använt starkt papper belagt med ett av lim o. d. fasthållet ytlager av pulveriserad smärgel; jfr poler-papper, slip-papper 1. Åkerman KemTechn. 1: 397 (1832).
-PULVER. [jfr t. schmirgelpulver] pulveriserad smärgel. Berzelius Kemi 3: 347 (1818).
-SKIVA. [jfr t. schmirgelscheibe] tekn. slipskiva som är av smärgel l. vars slipmedel utgörs av korn av smärgel l. av pulveriserad smärgel; äv. i utvidgad anv., om liknande slipskiva med annat slipmedel; jfr -trissa. Almroth Karmarsch 466 (1839). De gamla solida smergelskifvorna voro .. för dyra ... Numera användas för poleringsändamål skifvor af trä, hvilka klädas med läderbitar, som .. limmas fast .. Därpå strykes mera lim, och skifvan rullas i smergelpulver. TT 1904, Allm. s. 276. Smärgelskivor fås genom att man upphettar kaolin till sintring och inpressar korn av korund i den uppmjukade massan. 3NF 11: 1260 (1929). 2SvUppslB 26: 668 (1953; i utvidgad anv.).
Ssgr (tekn.): smärgelskiv- l. smärgelskive-fabrik. fabrik för tillverkning av smärgelskivor. SamlAnmälnHandReg. 1904, sp. 754. -spindel. i slipapparat: spindel avsedd att driva smärgelskiva. TT 1888, s. 95. -verkstad. jfr -skiv-fabrik. GHT 1895, nr 296 B, s. 2.
-SLIPMASKIN~102. (numera bl. mera tillf.) slipmaskin försedd med en l. flera smärgelskivor; jfr -maskin, -slipnings-maskin. PriskatalSonesson 1895, s. 62.
-SLIPNING. tekn. slipning varvid slipmedlet utgörs av smärgel. TT 1875, s. 135.
Ssg: smärgelslipnings-maskin. (numera bl. mera tillf.) smärgelslipmaskin. TT 1875, s. 135.
-STEN. [fsv. smirilla sten; jfr t. schmirgelstein] koll. l. ss. ämnesnamn: smärgel; äv. i individuell anv., om ett (för tekniskt ändamål avpassat) stycke av smärgel, särsk. om smärgelskiva (äv. om sådan där slipmedlet utgörs av en massa där smärgel ingår). Meyerson VapArboga 173 (i handl. fr. 1554). (Ett slag) af smergelskifvor består af segmenter af smergelmassa, som fastsättas på en cylinder ... En god smergelstens arbetsförmåga är något större än en god sandstens. TT 1877, s. 112. När klingan (på en bandsåg) efter upprepade filningar blivit ojämn i tandgången, avjämnas den genom att man försiktigt sätter en smärgelsten mot tänderna under det maskinen är i gång. HantvB I. 2: 132 (1934).
-STICKA. (förr) vid slipning o. d. använd trästicka bestruken med uppslammad smärgel l. med en blandning av olja o. smärgel. Rinman JärnH 15 (1782).
-TRISSA. tekn. (jämförelsevis liten) smärgelskiva. TT 1873, s. 219.
-TYG. [jfr t. schmirgelzeug] (numera föga br.) = -duk. JournManuf. 3: 2 (1833). Frosterus Min. 97 (1917).
Spoiler title
Spoiler content