SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNAGG snag4, sbst.2, i bet. 1 r. l. m. (DN 1967, nr 129, s. 8 (: revoltsnaggen, sg. best.) osv.) l.n. (Rosendahl Lojäg. 11 (1956) osv.), i bet. 2 m.//ig.; best. -en, ss. n. -et.
Etymologi
[till SNAGGA, v., l. kortform för SNAGG-HÅR]
(i sht ngt vard.)
1) om snaggat hår l. skägg. Käften så len inne i det gråröda snagget. Rosendahl Lojäg. 11 (1956; om skägg). En ung .. (man) med glänsande snagg och .. poplinrocken som en cape över axlarna. Vi 1961, nr 20, s. 16 (om hår).
2) i överförd anv., om person med snagg (i bet. 1); i sht i fråga om hår. ”Snagg” .. (dvs.) om fånge kortklippt i fängelset. WoL 265 (1885).
Spoiler title
Spoiler content