SNAPP snap4, interj. o. sbst.1 r.; ss. sbst. (i konkretare anv.) best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[liksom d. snap, nor. snapp sannol. av lt. snapp l. t. schnapp (jfr äv. eng. snap); av ljudhärmande urspr. o. i (ungt) avljudsförh. till SNIPP, interj.]
I. interj.
1) återgivande ett (ljust l. ljusare) kort knäppande l. smällande ljud; i uttr. snipp snapp, se SNIPP, interj.
2) i vissa ramsor.
3) [utvidgad anv. av 2 a; jfr motsv. anv. i dan. o. (l)t.] kortsp. utrop som spelare av kortspelet snipp snapp snorum (se 5) gör vid andra utspelet (sedan förhand först lagt ut ett kort o. första utspel (under utropet snipp! (se SNIPP, interj.)) därefter gjorts); jfr SNORUM 2. Werner o. Sandgren Kortox. 14 (1949).
4) [utvidgad anv. av 3] kortsp. utrop som spelare av kortspelet snapp (se II) gör i samband med att ngn av speldeltagarna vänder upp ett kort vars valör överensstämmer med valören på (ngt l. ngra av) de kort som ligger överst med framsidan uppåt på de korthögar som varje spelare har framför sig. När någon vänder ett kort, som har samma valör som det översta uppåtvända kortet på någon annan hög, gäller det att snabbt ropa Snapp. Den som ropar först vinner bägge högarna. Werner Kortsp. 27 (1967).
5) [jfr I 2 a, 3] i uttr. snipp snapp snorum, i substantivisk anv., om kortspel, se SNIPP, interj. b.
II. sbst. [utvidgad anv. av I 4] kortsp. (för barn avsett) kortspel som spelas med en vanlig kortlek, varur samtliga kort utdelas till deltagarna, o. vars idé är att en spelare skall (gm att efter vissa regler ropa snapp (se I 4)) ta hem samtliga kort o. därigm vinna spelet; stundom äv. konkretare, om enskilt parti av detta spel. Pojkarna spelade ett par snappar, innan de gick på bio. Spelet (dvs. snipp snapp snorum) är mycket lätt att lära och behöver inte alls bli så livligt som t. ex. Snapp. Werner Kortsp. 25 (1967). Därs. 26.
