SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNARKLA, v., anträffat bl. i pr. ind. -ar.
Etymologi
[avledn. av (stammen i) SNARKA, v., l. med anslutning till detta ord skedd ombildning av sv. dial. (med nämnda ord sannol. besläktat) snargla, rossla m. m., samhörigt med fvn. snǫrgla (nor. dial. snargla, snorgla), rossla]
(†) om (sur) rökpipa: snörvla l. fräsa l. knastra o. d., snarka (se SNARKA, v. 2 b). Tobakspipan snarklar. CFDahlgren 5: 168 (1833).
Spoiler title
Spoiler content