SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNARLA, v., anträffat bl. i inf.
Etymologi
[jfr eng. snarl; till (stammen i) SNARA, sbst.1, l. SNARA, v.2]
(†) snara (se SNARA, v.2 2). Schultze Ordb. 4659 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content