SNARR snar4, sbst.4, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr sv. slang snarra, snask; möjl. ombildning av SNASK, sbst.1 (jfr äv. sv. slang baske, barre, hus)]
(i slangfärgat spr.) koll.: godsaker, snask. Det är väl de vanliga bekymren, barnen vill inte gå och lägga sig om kvällarna, .. låter mamma bädda sängarna och äter för mycket snarr. SvD(A) 1965, nr 183, s. 10. Mitt barnbarn fick en riksdaler i går .. och förklarade att den skulle hon köpa snarr för. Därs. 1969, nr 139, s. 10. Det är ingen stil på snarret numera, sa Bergman. — Bara en massa segisar, sa Hansson ... När en annan var ung, då fanns det bra snarr. Bergman, Hansson och jag som var unga på 40-talet säjer snarr. SvD 1977, nr 80, s. 10.
