SNASKOMAN snas1kωma4n l. -ko~ l. snas3-kω~ma2n l. -ko~, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
person med stort l. sjukligt begär efter snask. Jag vet vad jag talar om, ty jag är själv sedan ett halvår botad snaskoman. SvD(A) 1958, nr 260, s. 18. Otroligt många ungdomar är ”snaskomaner”, de stoppar i sig 30 procent av alla godsaker som går åt i landet. LD 1960, nr 194, s. 9. —
