SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNASKUS snas4kus, äv. -ɯs, i Sveal. äv. 32, m.//ig.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[till (stammen i) SNASKA efter mönster av FRISKUS m. fl.]
(vard.) person som snaskar (mycket), snaskgris. (Sötsaker) förstör magen, påstår huggarna. — En dag ligger du där, va! Snaskus! Parling Motorsåg. 19 (1950).
Spoiler title
Spoiler content