publicerad: 1980
SNED, sbst.4, n. (Messenius Blanck. 40 (1614). Dalin (1854)), förr möjl. äv. r. l. f. l. m. (Forsius Fosz 240 (1621; i bet. b; möjl. n. pl.), RP 7: 136 (1638; i bet. b; möjl. n. pl.)); pl. = (Wallius MChristophersdr B 5 b (1620), Dalin (1854)) l. -er (AnderssonBrevväxl. 2: 148 (1853)); l. SNE, sbst.2, n.; best. -(e)t; pl. =.
Ordformer
(sne (snee) 1620—1738. sned (-ee-) c. 1600—1854)
Etymologi
[fsv. snidh, sv. dial. sned; motsv. d. sned, nor. dial. snid; etymologiskt identiskt med SNED, sbst.1 — Jfr SNEDIG, adj.2]
a) spratt, skälmstycke; förtret l. skada l. ont (som vållas ngn l. ngt); äv. (jfr c): svekfull o. skadande handling, svek; jfr SNED, sbst.1 slutet. Tå han (dvs. Karl Knutsson) till krigz mot danmarck drogh / Erchbiskop Jöns thär åt fast logh, / War gladh sigh hå fåt tilfälle, / Sigh regementet tilwälle, / Och war til medh på kongen wredh, / Ty giorde honom thetta snedh. Messenius (c. 1630) i 2Saml. 26: 118. Augustus fick thet (dvs. änglauppenbarelsen vid Jesu födelse) icke see, / Herodus hende samma snee. Kolmodinus Gen. C 2 b (1659). Eho til (malteserriddarnas) Orden gifver sig .. måste swärja therpå, at han wil giöra Turken all möjelig afbräck. Therföre hållas altijd Galejor på thenna öen (dvs. Malta), som giöra Turkarna många sned. Lenæus Hübner 205 (1726). Om iag wille, skulle iag giöra Släthulta boerne ett Sne och skilja dem wid Kijeryds utjord. NVedboDomb. ExtraordT 3/8 1738. Jag förebrådde honom det sned han nyligen spelat mig. Ekelund Fielding 236 (1765). Dalin (1854).
b) (ränkfull l. svekfull l. fördömlig) list l. slughet, (ränkfullt osv.) knep; illistighet; äv.: lögn. Carl IX Rimchr. 75 (c. 1600). När Signingen war läsin, / Och Reynick war all redh / En Staff och säck i thet Sinn / Fick han, som ey war ledh, / Medh listigh snedh, / Til Rom låddes han gånga. Forsius Fosz 240 (1621). Til at stadfästa sitt tyranniske Wälde vptänckte Påfwen thetta illistige Snedh (osv.). Schroderus Os. 2: 505 (1635). Förmyndaren Munthe säger att det är sneder allt hvad man sagt om (en viss penningsumma). AnderssonBrevväxl. 2: 148 (1853).
c) [sannol. utvecklat ur a] elände (se d. o. 3). Ja måtte hem och lychta min Wäff nee, / Eljest blifwer thet ett fanners snee. Tidfördrijf A 2 b (c. 1695).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content