[sv. dial. snodig(er), smidig, vig, rask, hurtig, flink, klipsk m. m. (om sak äv.: behändig, välarbetad, vacker, trevlig); jfr nor. dial. snodig, smidig, flink, tapper, nätt, rolig, fin m. m.; nära besläktat med (möjl. ombildning av) SNUDIG]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) rask l. hurtig l. flink l. klipsk. Det är en liten snodig fyr denne David, är ungkarl och rik och har en bror i Amerika. Aurell NBer. 110(1949).
2) grann l. flott l. stilig. Hälst i utkanterna af ett större drifisband visar det sig, att hafvet har en mycket fri fantasi, när det slår sig på skulptur och bildande konst. ”Snodiga tulpaner!” yttrade en gång med en skakning på hufvudet en gammal ishafsfarare till mig efter en stunds betraktande af företeelserna. Quennerstedt StrSkr. 1: 39(1919).
SAOB
