SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNORK snor4k, sbst.1, m.//ig.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. snork, snörk, krake till karl, sv. studentslang (RBerg i Landsm. XVIII. 8: 38 (1900)) snork, borgarbracka, kälkborgare; till (stammen i) SNORKA l. SNORKIG. — Jfr SNORKIARKAT]
(vard.) snorkig person (vanl. man), översittare; äv. (i sht ss. skymf- l. skällsord) närmande sig l. övergående i allmännare bet.: krake (se KRAKE, sbst.1 2) l. kräk l. lurk l. ”typ” o. d. Den okände yngling, hvilken, efter Miltiades' tuppfäktning mot perserna vid Maraton, skumpade in till Athen och ropade: Glädjen eder, I snorkar — barbarerna äro slagne! Wærnér Hundår 201 (1900). Det har kommit en gammal vän till mig till stan, en gammal barndomsvän. — Hvad är det för en snork? Nordström Landsortsb. 237 (1911). Han en stackare? Jag har sett honom kall som en isbit i farligheter, där du din snork skulle legat blek om nosen och ropat på mamma. Hornborg MartElfd. 93 (1921). Det var nog den där snorkens smala hand som om ett par dagar skulle skriva domen över honom .. i sin blaska. Larsson i By StugFolk 218 (1930). Jag slutade .. (efter studentexamen) att .. hälsa på alla dessa av mig som snobbar och snorkar uppfattade hyggliga .. klass- och skolkamrater. Lidman Lågan 184 (1952). Phebe, du är en krona som vågade följa med mig (dvs. en misstänkliggjord man) — en fegare flicka skulle naturligtvis ha lytt den där snorken (som avrådde). Edqvist Eldfl. 249 (1964).
Ssgr (vard., tillf.): SNORK-BAL. bal (se bal, sbst.1) vars deltagare är l. uppfattas ss. snorkar. Nordström Landsortsb. 215 (1911).
-PEDAGOGIK. pedagogik företrädd av l. avsedd för snorkar. RöstRadioTV 1961, nr 26, s. 22.
Spoiler title
Spoiler content