SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNORLA, v.
Ordformer
(snår-)
Etymologi
[avledn. av SNOR, sbst.2; formen med å beror sannol. på dialektal särutveckling (möjl. gm inverkan från dialektala former av SNOR, sbst.1)]
(†) vid tillverkning av kritpipa: för åstadkommande av pipans rökkanal inlägga snöre i (piplera (som samtidigt givits pipform)) o. därefter (vid halvtorrhet hos godset) dra ut snöret. Piplera, som blir wit när hon brännes och är aldeles fri för sand, ränsas, ältas, rullas, kastas, putsas, poleras, stämplas, brännes och snårlas til tobaks pipor. Rothof 292 (1762).
Spoiler title
Spoiler content