[sannol. etymologiskt identiskt med fvn. snotr, förståndig, klok (nyisl. snotur, snygg, fin, elegant, smakfull), o. got. snutrs, feng. snot(t)or (ä. eng. snoter), fht. snottar, alla med bet.: förståndig, klok; av ovisst urspr. — Jfr SNOTTRA, sbst.1,SNUTTER]
(†) om person: som är rask l. skicklig i sitt tal, talför, vältalig; äv. om ngt sakligt: snabbt fungerande l. verkande. Badstu-Mannen först the snottre Koppor warmar / Och drager sedan Blood af Skulror, Been och Armar. Spegel GW 67(1685). (Sv.) Snotter .. (lat.) lingva promptus, disertus. Spegel 458(1712). Schultze Ordb. 4666(c. 1755).
