SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNUGGA snug3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. snugga, stump, smula, kort tobakspipa, liten roddbåt, kort piska; jfr sv. dial. snugg, m., litet säte, ävensom nor. dial. snugga, snugg, (mat)smula; åtm. i bet. 2 sannol. till den stam som föreligger i SNUVA, v.4; med avs. på växlingen -gg- : -v- jfr rugga : ruva (se RUVA, sbst.1), sv. dial. lugga : luva, (topp)mössa]
1) (†) liten bit l. smula o. d. (Sv.) Snugga .. (t.) ein Wenig, ein Biszgen, Biszlein. Lind (1749).
2) (vard.) om tobakspipa med kort skaft; äv. i utvidgad anv., om den tobaksmängd som på en gång stoppas i sådan tobakspipa l. om rökandet av denna tobaksmängd, pipa (se PIPA, sbst.1 4 b) tobak med l. i en snugga. Gubbens pipa .. kallades gemenligen snuggan. .. Hon var försedd med ett kort läderskaft .. samt ett vid ändan inskrufvadt flatt munnstycke. GFDahlgren 5: 4 (1832). Man .. rökte ett par snuggor tobak (efter middagen). Pauli Ungd. 146 (1925). Bombi Bitt sög på sin snugga och funderade skarpt. Nilsson Bombi 85 (1932). LundagKron. 3: 239 (1955). — jfr LER-, MASUR-, PIP-, ROT-SNUGGA m. fl.
Ssgr (till 2; vard.): SNUGG-DRAG. jfr drag 20 b. Nycander UngfGaml. 57 (1900).
-HUVUD. huvud på snugga. SAOL (1950).
-LOCK. (i sht om ä. förh.) litet lock av metall till snugga, piplock. Dahm Biet 154 (1878).
-RÖKARE. SAOL (1950).
-SKAFT. Hellström Lekh. 301 (1927).
Spoiler title
Spoiler content