SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNUSEN snɯ4sen, sbst. oböjl. (i sg. best.).
Etymologi
[sv. dial. på l. i snusen; bildat till SNUSIG, adj.2, l. sv. dial. snusen, halvfull (till SNUSA), efter mönster av sådana ordpar som lurig: på luren, rökig: på röken; se LSvensson i NordStFilolLingv. 414 ff. (1976)]
(vard.) i uttr. på (ngn gg i) snusen, (lätt) berusad, ”på örat”. SmålAlleh. 1883, nr 8, s. 3 (: på). När gubbarne blevo tillräckligt ”i snusen” gick han omkring, klappade dem på magen, bjöd dem på cigarrer. Saxon Handelsb. 40 (1932). Han var säkert på snusen en lördagskväll. Fogelström Minns 21 (1964).
Spoiler title
Spoiler content