publicerad: 1980
SNUSKIG snus3kig2, adj. -are. adv. -T; äv. (numera bl. arkaiserande l. skämts.) SNUSKOT snus3kot2 l. -ωt2, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(-ig 1749 osv. -og 1741. -ot 1711)
Etymologi
1) motsv. SNUSK, sbst.2 1 (o. SNUSKA, v.2 1, 2): (illaluktande o.) oren l. osnygg l. smutsig l. ”lortig” o. d.; ohygienisk, osund, ohälsosam. Ett snuskigt matställe. Ha snuskiga vanor. Vara snuskig av sig. Block Pest. 3 (1711). I mina rum vill jag inte se några snuskiga ungar. Altén Kusin 4 (1796). Snuskig mat, matlagning, hushållerska. Weste FörslSAOB (c. 1817). Att midt på ljusa dagen ragla kring / På torg och gator och sig ge i slagsmål / Med snuskigt pack. Hagberg Shaksp. 12: 140 (1851). Strix 1900, nr 1, s. 2 (om kläder). Vid inspektionen (av militärsjukhuset) befunnos snyggningsrummen snuskiga och saknande egentligt aflopp. SvD(A) 1916, nr 305, s. 5. Lewenhaupt MinnV 222 (1936; om gubbe).
2) i bildl. anv. av 1 (jfr SNUSK, sbst.2 2): (på ett tarvligt l. motbjudande l. osunt sätt) oanständig l. osedlig l. smutsig; pornografisk. Ha snuskig fantasi. Snuskig litteratur. Efter .., som jag nästan tyckte, snuskig och rysk prutsnålhet af min kamrat slogo vi oss slutligen ner i (ett billigt hotell). Wallin Bref 184 (1849). Redan då frågan om förhållandet mellan man och kvinna först presenterades för en .. framställdes det som ett rått och snuskigt företag. Hellström Malmros 193 (1931). Man kan .. icke vara säker på att de, som bedriva detta snuskiga antisemitiska geschäft (dvs. spridande av antisemitiska flygblad), göra det i ond tro. De kunna själva vara så dumma, som de tro, att de äro, till vilka de vända sig. GHT 1943, nr 215, s. 11. Förr eller senare skulle (kärleks-)äventyren bara ha känts smussliga, lite snuskiga, fullproppade av lögner åt alla håll. Stiernstedt Bank. 398 (1947).
3) [sv. slang snuskig (Gibson (1969)); med avs. på bet.-utvecklingen jfr HEMSK, OHYGGLIG, RYSLIG] (vard.) med försvagad bet., ss. förstärkande bestämning: läcker l. härlig l. ”smaskig” o. d.; ss. adv. särsk.: hemskt l. ofantligt l. rysligt o. d. Det är snuskigt gott, sade en herre som fick en liten geneverflaska. SvD 1975, nr 190, s. 12. Det var en liten snuskig kaka det här. Därs.
Avledn.: SNUSKIGHET, r. l. f. till 1, 2, om egenskapen l. förhållandet att vara snuskig; äv. konkret(are), om ngt som utgör utslag l. manifestering av sådan egenskap osv.; i konkretare anv. ofta i pl. (Sv.) Snuskighet .. (lat.) Sorditudo. Sahlstedt (1773). Biskopen förmodade, att herr Oluff icke utlyst visitationen (till vilken endast ett fåtal församlingsbor infunnit sig) af fruktan att få dåligt vitsord i anseende till sin snålhet och snuskighet. Cavallin Herdam. 4: 177 (1857). Mina litterära motståndare .. skymfa mina små flickor ute i promenaden, de skicka brefkort med snuskigheter. Strindberg Brev 3: 52 (1882). Han hade trott honom tillhöra de polisspioner, som frivilligt men naturligtvis mot god betalning uträttade de snuskigheter, landets nya herrar ej gärna ville befatta sig med, men hvilka måste utföras under ett krig. Janson Abr. 221 (1901). Borde inte spottning på gatorna förbjudas? På livligt trafikerade gator måste man ju ständigt väja för dessa snuskigheter. DN(A) 1964, nr 17, s. 25.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content