SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1980  
SNUSK snus4k, sbst.2, n. (Lind (1749) osv.); äv. (numera bl. mera tillf.) r. l. m. l. f. (Fröding Stänk 20 (1896) osv.); best. -et resp. -en.
Etymologi
[sv. dial. snusk; jfr d. snusk, nor. dial. snusk.; sannol. vbalsbst. till SNUSKA, v.2, l. möjl. i sekundärt avljudsförh. till SNASK, sbst.1. — Jfr SNUSKIG]
1) om handlingen l. verksamheten att vara snuskig (se d. o. 1) l. snuska ned sig l. snuska ned ngnstädes; äv. (o. i sht) konkretare med tanke på resultatet: (ned)snuskande, snuskighet, svineri; äv. konkret: (mycken l. avskyvärd) orenlighet l. smuts som beror på bristande vilja att hålla sig ren l. hålla rent o. d., äv. allmännare: orenlighet l. smuts l. skräp; jfr SNUSKA, v.2 1 o. 2. Jag kan inte tåla, trivas med snusk. Här luktar snusk. Lind (1749). Vagnen var så full af snusk, att jag knappt tordes sätta mig. Weste FörslSAOB (c. 1817). Det stank av inpyrd smuts och snusk. Nordström Amer. 38 (1923). Lill-Lasses spånor och annat oundvikligt snusk av laggkärlstillverkningen hade sin strängt avgränsade plats i ena hörnet mot spiseln. Enström Gråbacka 171 (1929). Ett oerhört snusk var rådande såväl i ’logementen' (där strejkbrytare vid en fabrik inkvarterats) som på gårdsplanen. Hellström Malmros 71 (1931). Den olidliga söta stank som kommer från fysiskt snusk. Dens. RedKav. 241 (1933). Att svinet var ett orent djur, som rotade i snusk. Östergren (1943). — jfr TOBAKS-SNUSK.
2) i bildl. anv. av 1; särsk. om ngt moraliskt klandervärt, i sht i sexuellt avseende: tarvlig osedlighet l. oanständighet; svineri, oanständighet o. d. Cavallin (1876). Hade det varit en dålig roman, något osedligt snusk, så skulle jag aldrig talt om det, men ett rent vetenskapligt arbete (behöver man inte skämmas för att man läser). Benedictsson Peng. 184 (1885). Först syndar du som ett kräk, och sen har du ytterligare mage att göra dålig vers av snusket. Hemmer ManSamv. 48 (1931). Man beskyller oss (dvs. medarbetarna på den antisemitiska tidskriften Der Stürmer) för pornografi. Man kallar våra detaljerade utläggningar av olika rasskändningar för snusk. Aurén ResMänn. 28 (1937). Varför skall de premierade (dvs. de som får medaljer) betala för premierna? .. Kan ett sådant ekonomiskt snusk förekomma någon annanstans än i statens verksamhet? DN(A) 1964, nr 172, s. 4.
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till snusk, sbst.1, o. snuska, v.2): A: (2) SNUSK-ARTIKEL. jfr -litteratur. Heerberger Dag 61 (1939).
(1, 2) -BOCK. (vard.) jfr bock, sbst.1 I 1 i α. Janzon Cat. 1: 20 (1889).
(2) -BOK. jfr -litteratur. Östergren (1943).
(1) -DOFTANDE, p. adj. Fridegård Kvarnb. 95 (1944).
(2) -FILM. pornografisk film. SvD(A) 1932, nr 322, s. 6.
(2) -GESCHÄFT. geschäft i snusklitteratur. SvD(B) 1944, nr 80, s. 12.
(1) -GRIS. (snuske- 1908) (vard., tillf.) snuskig person, gris (se gris, sbst. 3 b). Lagerlöf HomOd. 209 (1908; om tiggare).
-GUBBE. (snusk- 1960 osv. snuske- 1903)
1) till 1: (gammal) snuskig mansperson. Humble Hemm. 165 (1903).
2) till 2: (gammal) snuskig mansperson l. mansperson med snuskig fantasi. Fogelström MDrömStad 32 (1960).
(1) -GÖMMA. gömma (se gömma, sbst. 4) för snusk. Balck Idr. 1: 357 (1886).
(2) -HUMMER. [senare leden är sannol. hummer, sbst.2 2; se SBVide i KvällsP 1975, nr 312, s. 26] person som är snuskig i moraliskt avseende; särsk. om (äldre) man som är otillbörligt sexuellt intresserad av unga flickor. Hallström Sparfv. 118 (1903). Två gamla män, snuskhumrar hade man sånär sagt, som överraskat Susanna medan hon badade och även gjort närmanden till henne. DN(A) 1966, nr 334, s. 11.
(1) -HÅL. (vard.) snuskigt hål (se hål, sbst. 2 b). Tengdahl Hamnarb. 84 (1897; om hotell).
(1) -HÅLA. jfr -hål. Lundquist Deledda Murgr. 88 (1926).
(2) -LITTERATUR. litteratur som är l. anses som snusk, särsk.: pornografisk litteratur. SvD(A) 1931, nr 85, s. 4.
(1) -LIV. snuskigt liv. Wingård Minn. 10: 75 (1849).
(1) -LUKT. lukt av snusk. En kväljande snusklukt uppfyllde rummet. Huss SvEndemSj. 69 (1852).
(1) -LUKTANDE, p. adj. som luktar snusk. Adelsköld Dagsv. 3: 322 (1900; om rum).
(1) -MAJA. (vard.) nedsättande benämning på snuskig kvinna l. flicka; jfr -pelle. Hjelmqvist Förnamn 189 (1903).
(1) -MÄNNISKA. (numera bl. tillf.) om snuskig person. Almqvist Amor. 55 (1822, 1839).
(2) -ORGAN. om tidning som innehåller snusklitteratur. SvD(A) 1926, nr 287, s. 24.
(1) -PELLE. (snusk- 1872 osv. snuske- 1897 osv.) ss. skämtsam l. nedsättande benämning: lortaktig l. snuskig mansperson; ofta om barn; äv. bildl. (jfr snusk, sbst.2 2); jfr snuskig-pelle. Tholander Ordl. (1872). Koch plockar som vanligt lus i sitt töj och på sin lortiga kropp, den snuskepellen. Wulff GrönlDagb. 364 (1917). De försökte ta hand om den lilla snuskpellen (dvs. en övergiven äkta man, som mer o. mer vårdslösade sitt hem o. sin klädsel). Bergman TantFarbr. 26 (1924). Furugård föregicks av en annan talare, som kallade clartéisterna ”intellektuella snuskpellar”. SvD(A) 1933, nr 341, s. 13.
(1) -RÖD. (numera föga br.) smutsröd. Törneros (SVS) 3: 114 (1833; om hus).
(2) -SKRIVARE. person som skriver snusk, pornograf. Larsson i by Logen 56 (1916).
(2) -TIDNING. tidning som innehåller snusk; i sht om pornografisk tidning. Snusktidningen Fäderneslandet. Östergren (1943).
B (utom i snuske-pelle numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SNUSKE-GRIS, -GUBBE, -PELLE, se A.
Avledn.: SNUSKIG, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content