SNUTTRA snut3ra2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. snuttra, repstump, rännsnara; samhörigt med SNUTTRA, v.]
(förr) om kort rep med ett öga i var ända, varmed spannmålssäck tillslöts o. lyftes vid lossning o. d.; äv. bildl., om handboja. Vid spanmålsarbete är ej ovanligt, att en ”snuttra” .. skäres af mot (fartygs-)luckans underkant och säcken faller tillbaka i rummet. Tengdahl Hamnarb. 101 (1897). AP 1954, nr 147, s. 2 (om handboja).
SAOB
