SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNYFFEL, sbst.2
Etymologi
[möjl. av ett icke anträffat t. schnüffel, motsv. lt. snüffel, jakthund, snokande person (se SNYFFEL, sbst.1)]
(†) hingst som hålles hos ston för att väcka deras brunst. En Hingst eller Bescheler är för Aflelsen, men en Stodhäst eller Snyffel är för at reta Stoden til lust och åtrå. Salander Gårdzf. 63 (1758).
Spoiler title
Spoiler content