[jfr nor. dial. snyppa, fara iväg slokörad; besläktat med SNOPPA, v.1]
(†) nesa, skam. (Två ynglingar vägrades tillträde ss. auskultanter i hovrätten) hvarföre de med snyppa måtte vända om. NSvBibl. 2: 529(c. 1645). Konung Gustaf Adolff, .. såsom en vijs och höghförnufftigh herre, intet hölt sigh det för någon snyppa, at skicka sigh uthj tijden. Dahlgren Gl. 783(i handl. fr. 1657).
SAOB
