SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNYRFA snyr3fa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[av ljudhärmande urspr.]
(tillf.) snörvla. Så hördes ett snorkande och snyrfande — Girefanten (dvs. en tjock man med smal hals) grät. Bergman Kerrm. 267 (1927).
Spoiler title
Spoiler content