SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÅR, sbst.2, n.; anträffat (o. åtm. numera använt) bl. i sg. best. ss. senare led i ssg. -snåret ~snå2ret.
Etymologi
[sv. dial. -snåret, i uttr. på, äv. i kvällssnåret l. mårasnåret (dvs.: morgonkvisten); sannol. etymologiskt identiskt med SNÅR, sbst.1, men direkt utgående från grundbet.: krökning l. vändning l. dyl. (jfr anv. av KRÖK i ssgrna KVÄLLS-KRÖK o. MORGON-KRÖK o. av VEVA, sbst., i uttr. i den vevan); möjl. dock uppkommet gm (skämtsamt) utbyte av senare leden i KVÄLLS-KVIST o. MORGON-KVIST mot SNÅR, sbst.1]
(vard.) i sg. best., ss. senare led i ssgr: -tiden l. -draget (jfr DRAG 29). — jfr JUL-SNÅRET (Framåt julsnåret. Martinson OsynlÄlsk. 142 (1943)), KVÄLLS-SNÅRET (Sent på eftermiddagen, i kvällssnåret, var man omsider framme. Klinckowström Minn. 1: 11 (1933)), NIO-, SEX-, TRE-, ÅTTA-SNÅRET m. fl.
Spoiler title
Spoiler content